Naturvårdsverket

Forskningssatsningen
Värdet av ekosystemtjänster
finansieras av
Naturvårdsverket.

IVL Svenska Miljöinstitutet

Den samordnade kommunikationen av forskningssatsningen leds av
IVL Svenska Miljöinstitutet.

"Vi måste samverka med alla aktörer om vi ska klara miljömålen"

Widar Narvelo är medlem i referensgruppen för Värdet av ekosystemtjänster. Till vardags arbetar han som kommunekolog på Helsingborgs kommun. Han ser flera referenser mellan sitt dagliga jobb och den forskning som sker i de olika projekten.

Vad innebär ditt arbete som kommunekolog?

- Tjänsten är placerad på stadsbyggnadsförvaltningen sedan 1987 och innebär att tillsammans med två andra ekologer ta fram underlag inom ekologiska och klimatologiska aspekter till den fysiska planeringen. Dels rena fakta i form av inventeringar, biologisk mångfald och miljötillstånd men också verktyg som balanseringsprincipen och värdering av ekosystemtjänster. Vi arbetar också med utveckling av grönstrukturen, våtmarker, kommunala naturreservat, natur- och kulturmiljöprogram och MKB.

Du är med i referensgruppen i forskningssatsningen Värdet av ekosystemtjänster, vad fick dig att engagera dig där?

– Jag har fem års naturvetenskaplig utbildning vid universitet och därför är det naturligt att ta del av ekologisk forskning men det är också viktigt för hållbar utveckling. Det brådskar i världen för att hinna rädda mångfalden och därmed ekosystemtjänsterna, folkhälsan och långsiktig samhällsekonomi. Vi som arbetar med naturvård har länge förstått de ekonomiska sambanden mellan skydd av ekologiska funktioner och samhällsekonomin men det är först med utvecklingen av EST begreppet som det har gått upp för politiker och ekonomer att det inte går att bortse från naturens gratistjänster.

Kan du dra referenser mellan de olika forskningsprojekten och ditt dagliga arbete?

– Ja det ser jag flera möjligheter till. Dels stärker det naturvårdsretoriken, men det ger också konkreta tillämpningsmöjligheter, till exempel hur bör en våtmark vara utformad för att ge största möjliga kulturella ekosystemtjänster, eller hur kan vi arbeta med kartläggningen av stadens grönytor och värdera dess ekosystemtjänster (metodik från EST i skog och fjäll). Andra viktiga tillämpningar handlar om ekosystemtjänster i planeringen (MKB-IVL studien och Ecosimp), förståelsen av vad invasiva arter kan kosta samhället (Marenzelleriastudien) och inte minst ekosystemtjänster i jordbruket. Där har vi för övrigt ett lokalt samarbete med LRF och fångar upp gemensamma nämnare, då är uthållig, miljöanpassad jordbruksdrift central eftersom jordbruket har ett stort miljöavtryck. Vi diskuterar biogasproduktion och hur man kan öka ekosystemtjänsterna genom utvecklad grönstruktur och våtmarker bland annat.

Vad kan vi och kommunerna lära från forskningssatsningen?

– Att alla kommuner måste implementera ekosystemtjänster i ekonomi och förvaltning av marken och att vi måste samverka med alla aktörer, företag, jord- och skogsbruk, fastighetsägare, allmänhet om vi ska klara de globala och nationella miljömålen. Den lokala nivån är den mest operativa förutom de areella näringarna.

Hur ser du på arbetet med att föra ut ekosystemtjänster i kommunerna, vad är svårigheterna?

– Det kan uppfattas som ett svårförståeligt koncept, men det är inte svårare än mycket annat som kommunerna redan har rutiner på. Det tar tid att lära sig hur man delar in EST, hur man identifierar och värderar dom. Sedan är nästa steg att integrerar det i översiktsplaner, detaljplaner, projektering och drift och underhåll. Det måste alltså genomsyra hela tänket från upphandling och projektering till skötsel och underhåll. Det kräver att det finns folk som kan förklara vad ekosystemtjänster innebär och det krävs politik och chefer som förstår och vill utveckla konceptet.

Vilka är de största utmaningar?

– Som det ser ut idag finns det mycket pengar i kommunerna för olika exploateringsåtgärder, vägbyggen, parker och torg. Dessa projekt är avsedda till framkomlighet, mötesplatser, säkerhet, utsmyckning och skönhet. Men idag läggs det mer pengar än tidigare på kostsamma, ofta exklusivare alternativ. Det finns sällan lagkrav eller miljömål kopplade till dessa dyra projekt. Till de viktiga satsningarna för att rädda utrotningshotade arter och miljöer finns inte alls motsvarande mängd pengar, men det finns nationella och regionala miljömål att verka för. Denna obalans är en stor utmaning, när ska vi förstå att hoten mot jordens biologiska mångfald och ekosystemtjänster  (se de nio planetära gränsvärdena av SRC) redan har gått för långt. FN har sedan många år toppmöten (Nagoya 2010, Hyderabad 2012 m fl) om konventionen om biologisk mångfald  och det är bra, men budskapen från dessa möten syns knappt i media. Att förstå och se samband mellan de stora problemområdena som hoten mot mångfalden, övergödning och klimatförändringen är en annan utmaning. Det finns nämligen lösningar i ekosystemtjänsterna och mångfalden för flera av de andra problemen, t ex att våtmarker minskar kvävebelastningen och  övergödning i haven, trädplanteringar skapar kolsänkor och så vidare. Att få till stånd en ny syn på skogsbruket där kalhyggen och monokulturer ersätts av en helhetssyn där också andra ekosystemtjänster utöver virke och massaved vägs in, som till exempel turism, svamp och bär, mångfald samt klimathänsyn hoppas jag blir verklighet.

Vad tror du denna kommunikationssatsning kan bidra med?

– Den kan bidra med att skapa bättre budgetbalans mellan exploateringssatsningar och bevarande av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Den bör bidra till minskade ekologiska fotavtryck, bättre folkhälsa, resilienta och attraktiva städer, hållbart jord- och skogsbruk och inte minst framtidshopp för kommande generationer.


Senast ändrad: 2016-12-21

 

www.ekosystemtjänster.se | Webbplatsen administreras av IVL Svenska Miljöinstitutet AB | © IVL